Var alltså X-men Orgins: Wolverine som jag var och kollade.
Skulle nästan vela säga att det var effekternas film, så mycket som hände i den. Men bra, det var den. Levde in mig sjukligt mycket i filmen, och satt med  tårar i ögonen ett antal gånger, både av ilska, sorg och kanske till och med lite av glädje.

Synd bara att jag inte sett någon av de andra filmerna (eller, har faktiskt sett en del av 3an). Men kanske det blir nått slags mål för mig att ha gjort i sommar? Haha, nördigt värre låter den, men äh!


Haha, föressten.
Brukade kalla min syster för Wolverine förut för nått år sen. Men det är en annan historia det!
Nu ska jag gå och vika in mina kläder, vilket jag inte lyckades med innan idag. Hejs!