Hur ska man kunna räcka till hela tiden?
Svar: jag vet inte.

Hela tiden är det press ifrån så många håll. Man ska hinna med allt, och sedan lite till utöver det. Förväntingarna är höga från alla håll, och inte minst ifrån en själv. Man är nog själv sin egen högsta kritiker. Det är inte alltid lätt att känna att allting är perfekt...eller bra iallafall, för inte kan allt kännas perfekt, kan det?

Egentligen bestämmer man ju själv vad som ska prioriteras, men ibland vill man för mycket. Vad gör man då? Jo, antingen avsiktligt eller oavsiktligt måste någonting av det skippas. I nuläget tycker jag att jäg skippar lite väl mycket. Mycket viktiga saker. Men ibland tar denna eviga press all kraft ur en.

Vem känner inte ibland för att bara kunna få börja om med allt? Eller att allting bara hade kunnat fått vara lätt? Fast så klart, det är ju bara en idiotisk tanke. För vad skulle livet vara utan alla svackor och inte minst topparna i livet? För hade inget varit dåligt tror jag inte heller någonting hade kunnat vara riktigt bra.
Men när problemen dyker upp måste man kunna tackla dem på rätt sätt.

...men vänta nu. Hur gör man det?

Egentligen vet jag inte alls. Jag har nog mina riktlinjer, men de funkar inte alltid som man vill ändå. Att någonting fungerar som jag vill känns som någonting ovanligt i den senaste tiden.

Vad vill jag egentligen komma fram till med detta inlägg? Jag vet inte. Jag har helt enkelt inget mål, ingen poäng med det hela. Jag lät bara min nattliga tankeverksamhet få komma ut i fingrarna i hopp om att det skulle göra mig klokare, kanske?

Nu ska jag iallafall låta resen av de snurriga tankarna få bli utskrivna på den bloggen ingen kan läsa. Det känns som bättre så. Sedan ska jag försöka sova, så jag klarar av att räcka till i skolan.