Wow, förlåt. Nu plötsligt kändes allting bara jättebra helt plötsligt, jag är nog knäpp på riktigt. Det var riktigt jävligt nyss. Men så läser jag på rebeccas blogg, och gud allt det dåliga bara försvinner, direkt!
Hon är ju för gullig ändå! Och det fina är att jag läste det i precis rätt tidpunkt också. Dehär låter kanske koko, men allt i det där innlägget..haha hon får bli min idol nu. Jag ska också kunna se vardagen sådär, och min bror ska inte, inte, inte få förstöra någonting. Någongång ska det vara nog. Jag kan bara säga tack rebecca. ♥