Nu alldelens nyss ringde syon. "Det kan kanske finnas en möjlighet att du kan få gå estet ändå" är vad hon säger. Ja voivoi vilken ångest jag har haft över det dära. Hade detta varit för en vecka sedan hade jag väl möjligtvis hoppat i taket av glädje av att få höra det där ordet "kanske".
Men nu är det ju inte en vecka sen.

Jag trivs verkligen i min klass, schemat är inte så jobbigt (höhö) och ja, nv ger verkligen bra möjligheter till senare. På ett sätt hade det varit bättre om jag inte fått veta något om estet nu. För om hon säger att jag kan börja estet - vad gör jag då?
Vad vill jag göra. Fan, att det ska vara så svårt.

Jag tror att vad som än händer kommer jag nog ångra mig. På något sätt. Men det är just det jag vill slippa. Jag vill inte gå omkring och känna att jag går fel linje osv. Nej, verkligen inte. Man mår inte bra av att gå omkring och älta saker, så är det.

Nu ska jag bara sitta här och vänta på att syon ringer igen så får vi se vart det leder :}