En timme tills skolan börjar. Mamma undrade om jag ville stanna hemma, men nä jag tror det är lika bra att ta sig i kragen och gå. Vad blir bättre av att ligga hemma egentligen?

Skönt med sovmorgon idag iallafall. Eller, sov och sov vet jag inte men. Vaknade kring 8 efter inte allt för många timmars sömn, och sen var det omöjligt att somna om igen så jag hoppade i duschen istället, och nu känns det faktiskt lite bättre.
Sminkade mig nyss också så nu tänkte jag att det får vara slut på tårar på ett tag. Det är inte lätt sånt här, fast vem har sagt att det ska vara lätt. Men det är verkligen underbart allt det stöd jag fått. Speciellt av min familj. Jag har inte haft en sån relation att jag kunnat berätta saker till mina föräldrar sen jag var kanske 7. Men nu, när det verkligen behövs då finns dom där.

Men jag önskar jag var starkare.