Varning för långt inlägg, ja kanske till och med mördande långt? Vi får se, för jag behöver skriva av mig NU!



Sommarlov, vad tänker man då? Värme, glass, umgås med underbara vänner, kanske träffa några nya, vara uppe länge, bara ha det allmänt roligt, trevligt och mysigt, och kanske nått sommarjobb också. Så klart är sommaren mycket mer än så, men grejen är den att jag inte riktigt känner av allt det hära.
Missförstå mig inte nu och tro att jag har världens sämsta sommar eller så - tvärt om. Den är verkligen super så här långt! MEN, det finns en hake hära.

- Jag är inte uppe länge utom på helgerna kanske, vilket känns skumt eftersom det alltid har varit så under mina sommrar. Men, eftersom Axel jobbar, och han råkar vara mig sovkompis så resulterar det i att jag måste lägga mig lika tidigt...
- Sedan sover jag inte ut ordentligt på mornarna (hallå, vart tog min hjärna vägen? Vad är lov till för?!)
- Dessutom känner jag att det är allt för mycket som måste hinnas med. Inte det att det bara är dåliga saker, men ändå!

Det är bla många man vill hinna umgås med, men jag fattar inte hur jag ska hinna. Allt är bara ett enda planerande, och jag känner mig stressad jämt, hinner helt enkelt inte njuta fullt ut känns det som.

Tro inte nu att jag inte vill umgås med alla nu, för det är verkligen tvärt om. Jag vill nog för mycket. Vill hinna vara men alla, hela tiden, göra roliga saker, bara njuta.
Visst, jag förstår att sommaren inte bara är guld och röda rosor. Men det börjar nästan gå för långt nu. Kanske är det bara mitt fel, jag som hettsar upp mig i onödan, överreagerar och allt vad det nu är, men det är verkligen jobbigt.
Det är bara för mycket press just nu, från alla håll.

Nu, precis NU, bestämmer jag mig för att det får vara slut på det. Det är ju sommar nu för skjuttsiken!
Detta är bara totalt onödigt, och gör bara mig...utbränd? (ja, ni märker ju, det är ju verkligen inte så sommaren ska vara, för det klarar alla tunga skolmånaderna av hur fint som helst!)
Ni får gärna påminna mig om det här, om jag blir så där igen. Usch på mig om det blir så!
Känns iallafall grymt skönt att jag insett och verkligen bestämt mig nu. Är faktiskt en lättnad.


Det är detta som är så skönt med en blogg. Man kan bara skriva av sig. Ni avgör själv om ni vill läsa eller inte, och jag tar inte ut det på en stackare. Nu slänger jag bara in en låt också, för vad är bättre än musik? Nej exakt, det funkar i alla tillfällen!
Men förlåt mig ändå, för detta negativa inlägg. Det är bara en sån kväll idag...
...och tack blogg.se, för att du finns, du har nog räddat mitt humör. :)


Sonic Syndicate - Denied



tack och förlåt igen, x1000. Hoppas ni har en toppen  sommar nu, för det ska jag verkligen ha.    // Matilda