Helgen har varit super. Den har varit så sjukt rolig faktiskt. Underbara människor, musik, skratt, ja allting. Orkar inte gå in mer på det, det var toppen. Lätt bästa helgen i sommar. Punkt.


Men sen idag...
Det började med att man, där vid 6 på morgonen faktiskt insåg hur vissa saker låg till. Tråkigt men sant. Sedan nu, har jag nyss varit och sagt hejdå till Sofie . Nu sitter hon antagligen i bilen, på väg till Norge.
Just nu känns det sjukt tungt.... Fyjävlar (och nä, inga förlåt för nå svordommar här) vad jag saknar henne. Allt kommer kännas så jävla tomt... Vill inget annat än ha henne kvar, men vet ju att det inte funkar så.
Blä, hade kunnat skriva flera meter med text om allt. Men jag har inte ork. Nu ska jag bara försöka sluta gråta, fixa till  mig lite och sedan bär det av till Sofia igen, där en masssa söta människor väntar.
Jag kände att jag behövde lite tid för mig själv innan jag begav mig dit, vill ju inte förstöra stämmningen helt.

Ska nu börja tänka på annat, byta samtalsämne helt, och berätta att jag köpt en ny telefon idag. Tror ni det behövdes jätte mycket, eller jätte jätte mycket?
Äh, jag vet inte hur många jätte jag hade behövt lägga in där, men nu har jag en ny iallafall. Punkt på det med.

Ärligt talat, idag har det blivit punkt för en hel del saker. Hela dagen har på något sätt vart en vändpunkt. Till det bra eller det dåliga? Det vet jag inte än.